Engelsk

Tab.25 "se Tab.6

C6 Märet Andersdotter f.4-11-1780 Bodde i Österuppland, Mörsil

g.15-1-1809 Mårten Olofsson Lang f.2-6-1779 begr. 12-10-1856

Var bonde och kyrkvaktmästare. Han var även den förste, som blev begravd på Mörsil kyrkogård.

Barn:Dl Agneta "Agnes" Lang f.24-11-1808 d.1832 og

        D2 Olof Lang f.11-2-1811 d. som barn

        D3 Brita Lang f.4-9-1814 d.27-3-1891 i Sellsjö        Tab.71

        D4 Anders Lang f.20-8-1816 d.14-7-1821 i mässling

        D5 Olof Lang f.20-8-1821 d.1-6-1878 Drunknat i Töjsans? Alsen Olof arbetade där som dräng. Var ogift.

        D6 Maria Lang f.11-7-1824 d.11-10-1824

D7 Anna Lang f.18-5-1826 d.8-6-1892 i Sellsved, KallTab.72

 

 

Ur Protokoll hållit ä Allmän Sockenstämma den 3dje Juni 1843 i Mörsil, beslöts att Kyrkovaktmästaren Mårten Lang njuter ärligen 1 Kanna Korn af hvarje hemmansrök och åligger honom att derföre fullgöra Kyrkovaktare tjensten m.m. men får ej bo i Sockenstugan utan föstunda sig sockenmännen att hålla ved och efterse elden hvarje gång allmän Gudstjenst här i Kyrkan hällas och skall början ske i östra delen af socknen och sedan i ordning vesterut.

I mantalslängderna nämns Mårten Lang som fattig och bräcklig. I en Utmätningsförteckning nämns Dragonen Mårten Lang, då han saknar all tillgång, och har flere små barn, deraf en fånig. Och Mårtens fru har endast högst usla kläder, är gammal och numere arbetshjon. Då var hon änka.

Mårten Nilsson i Bye

 

Denna berättelse gäller Mårten Langs morfar och mor, en intressant läsning. Har hämtat den ur Mörsils krönika första delen.

Man hade väntat att i gamla kyrkoboken finna några särskilda anteckningar om 1700 talets mest framstående personlighet i Mörsil, om vilken de gamla, som levde kvar fram på 1800 talet, hade så mycket att berätta. Men där står allenast; Mårten Nilsson ifrån Bye dog den 7 Oktober 1791 af ålderdomsbräcklighet, 78 är gammal. Hans hemman måtte efter den tiden varit synnerligen propert. I gästkammaren fanns till och med tapeter på väggarna. De voro av papper och hade gröna figurer på ljus botten, målade i oljefärg.

Ägde en ovanlig verksamhetslust och arbetsförmåga. Var även en stor affärsman och var en duktig jordbrukare, och därtill hjälpsam.

Hans affärsresor sträckte sig utom Jämtlands gränser till Hedemora, Falun, Sollefteå, Graninge och med all sannolikhet, till Stockholm och Norge. En av hans drängar, Strand Jonas kallad, dog 1840, nittioårig, berättade.att under dessa färder dracks tappert. På sörfärderna blevo ofta jämtarne föromål för gyckel och skämt för sin svarta gammalost.

Vid sjön Anjan anlade Mårten ett sågverk. Ehuru sägnen ej mäler  något därom, är troligt att han ej var ensam om företaget. Det sy i, nes hava drivits i betydlig skala. Bräderna fraktades medels en skuta eller större färja över den tre mil långa sjön till norska gränsen, och skjutsades därifrån inåt Norge, där de försåldes. Detta torde med all säkerhet vara Jämtlands första utrikesexport av sågat trävirke.

        I Fale Burmans dagboksanteckningar från 1791 omnämnes sågverket såsom upphört.

Som exempel på huru stort det gick till hos Mårten i Bye, omtalas  att han en sommar utrustade manskap med ej mindre än elva klövjehästar att i fjällsjöarne driva s.k. fjällfiske.

En annan gäng om en hufvul ="tiden mellan våranden och höanden" - tog han med sig.sitt husfolk och fjorton hästar med klöfjor jämte kor, får och getter, och drog iväg sydväst genom skogsödemarken catre mil för att uppe bland fjällen, i Rulldalen anlägga en ny fäbod.

Vall röjdes och hus byggdes på kort tid. Allt gick med fart för Mårten i Bye. Dottren Ärsil och en piga stannade kvar som bodtöser Fåhuset hade i brädskan byggts en smula för lågt, så att fram på sommaren, då granbarkstaket blivit torrt, stack kossorna sina horn upp genom detsamma.

Sommaren var en rik "multsommar"   multa=hjortron". Årsil och hennes kamrat plockade och kokade i alla kärl de kunde undvara, fulla. Slutligen fingo de tag i en lappkurris "Akja" och fyllde också den med den allra präktigaste multgröt.

På hösten, när husbonden och hans karlar kommo dit för att klövja hem sommarmaten "smör, ost och messmör, som tillverkats under sommaren", kunde de ej få med multkirrisa, varför de tömde den på backen. Vid åsynen av detta tillspillogivande av denna, den trägna flitens och fjällens samfällda läckra frukt, brast flickorna i högljudd gråt.

Mårten sökte få grannarna med sig att bygga bro över Mörsilälven, vilket dock ej lyckades. Troligtvis var de rädda för, att Mårten kunde ha större nytta av bron än de. Då han en annan gäng föreslog läggandet av en kavelbro (bro över sumpmark, lagd av mindre stockar eller kavlar tätt intill varandra, tvärt över vägen) nekade de även. Den var ju, kan tänka, alldeles obehövlig! Deras gemensamma fäbodväg gick nämligen fram över en sank myra strax hitom Gisterän. Det var över denna myr bron skulle byggas.

        Men Mårten lät sig ej förtryta, utan lade bron själv. När hans grannar sedan skulle "buföra" (föra kreaturen till fäbodarna), ställde sig Mårten som var en stor och stark karl, vid brons ände med en duktig spak i händerna och drev såväl boskap som folk och klövjehästar ned i den sanka myran. Han ville med denna kraftiga bevisföring, sade han, övertyga de oresonliga och motsträviga, att bron vore nödvändig.

Länge hade församlingens kyrka visat sig vara otillräcklig. Mårten i Bye, som skulle vara själen och drivfjädern i allt, föreslog och lyckades också genomdriva förslaget att öka kyrkans längd åt väster till med åtta alnar. Grund lades och andra förarbeten påbörjades, men av någon okänd anledning avstannade företaget. Kanske begynte man redan då tänka på ett nytt tempel för Mörsil   en tanke, som cirka hundra år därefter förverkligades. Egendomligt nog fick Mårten, vilkens ben då redan var förmultnade, med sitt arbete bidraga till den nya tempelbyggnaden. Vid den påtänkta utvidgningen av gamla kyrkan hade han på Byeskogen, i närheten av risktorpet, brutit kalksten och uppmurat till ugnar, som sedan fått stå obrända, till dess de togs i anspråk, när den nuvarande kyrkan byggdes.

                Mårten var lika hjälpsam som driftig. En sommar inträffade i Över Ocke en eldsvåda, som förstörde hela gården för hans broder Nils Bleckman därstädes. Samma gård, som nu utgör "Fredriks" och "Sjölanders". Änskönt det var mitt i bråda sommarandtimmen, skickade brodern, Mårten Nilsson, dit sitt manskap och sina hästar att hjälpa den husville bygga upp gården. Där höggs, kördes och timrades frän arla till serla. Och på tre veckor var hela gården så fullständigt återuppbyggd, att "de fäällt bäre vinnroa a raufärja" (det fattades bara vindställningen och rödfärgen), sade Gammal Lena i 0l’ Ols i Eggen, vilken berättade tilldragelsen.

I Mårten Nilssons hem rådde ett mindre lyckligt förhållande. Barnen artade sig ej synnerligen väl. Den förut omtalta dottern Årsil ”låg bort sig, dvs. fick ett oäkta barn; något som ansågs för en stor vanära både för henne och familjen. Hon blev dock sedermera gift med en fattig yngling från Bleckåsen vid namn Erik Jönsson.

Denne som ibland var något supig, plägade, när han (var på tura) med hänsyftning på hustruns ungdomsfel, skämtsamt yttra: Ha int flässhe dytte ne i lort'n, ha int'n Erek Jänssa fått'e. På riksspråket; Hade inte fläsket fallit ner i smutsen, hade inte hunden fått det eller, hade inte Erik Jönsson fått det.

Sonen Bengt var familjens sorgebarn, ett riktigt rötägg. Han stal penningar utav fadern, dom han sedan söp upp på kronkrogen hos kyrkvärden Daniel Rödell i Bye   . Vid denna tid hade konung Gustaf III utfärdat ett nådigt cirkulär till domkapitlen i riket, vari han uppmanar de kyrkliga myndigheterna att genom prästerna främja inrättandet av kronkrogar vid varje kyrkplats. En frukt håraf var Rödellskrogen i Mörsil. Stället är nuvarande Jon Pers i Bye.   Å denna krog rumlade Bengt Mårtensson upp de stulna penningarna. Då han av sin far erhöll allvarlig tillrättavisning för sit brott och klandervärda levnadssätt i övrigt, förgick han sig ända därhän, att han bar hand på fadern, slog och misshandlade honom.

Härför fick han både spö och fängelse. Iran var också starkt misstänkt för mordbrand å Daniel Rödells härbärge, som vid den tiden, brann ned. Han skulle då ha varit stadd på rymmarstråt från fängelset. Dunsängkläder, dyrbara den tiden, säd, torkat kött mm., blev lågornas rov. Som kyrkovärd hade Rödell i härbärget förvarade, utom egna värden och papper, kyrkans tillhöriga handlingar, vilka sålunda blev förstörda för eftervärlden.

Då Anders Larssons i Myckelgård hustru såg lågorna vid elds vådorna flamma upp och erfor vilket hus, som brann lär hon ha utropat; Gudskelov, ätt skinnstyfran (af skinna, klå) häns Daniel i Byom brinn opp.

Skadeglädjen förklaras av den omständigheten, att hennes man var supig och förstörde husets välstånd på krogen hos Rödell.  Även dottern Brita vållade föräldrarna åtskilliga bekymmer. Hon hade tvenne friare. Den ene hette Olof Göransson i Uppland, och var väl en ansedd och stadgad yngling, enär hennes föräldrar gärna i ville ha honom till måg. Den andre, Per Jönsson i Bye, skomakare och spelman, torde ha varit av sämre skrot och korn, men stod dock såsom i ty fall ofta plägar hända, högre i flickans tycke. Skarpa i strider uppstod. Då fadern en gång blev underkunning om, att Per besökte dottern i Gistervallen, där hon var bodtös, begav han siggenast dit, satte en annan i hennes ställe och tog Brita med sig hem.

Per, som fått reda på, att fadern "var bort i buan", anade vad ärendet gällde.  Han smög fördenskull obemärkt ned till älvstranden om kvällen, gömde sig bland buskarna nära landningsstället, att avvakta deras hemkomst. lian behövde ej vänta länge.  Hon följde verkligen med i båten, som kom hitöver älven!  Knappt hade de stigit Hand, förrän Per gjorde några tecken åt Brita, så att hon förnam hans närvaro..Hon hade ej gått långt från stranden, då hon, naturligtvis, kom i håg, att hon glömt något i båten, vilket hon mås te vända om efter, och   fadern kom hem utan dotter den kvällen.

I denna kärlekssaga segrade dock föräldrarnas vilja till sist.

Brita vart gift med Olof Göransson, och de blev föräldrar till tre av Finlands kämparna från Mörsil; Köstin, Bång och Lang. Deras fjärde son, Nils blev torpare i Äsom.

Bång och Köstin stupade i Finland, men Mårten Lang kom, liksom de övriga kamraterna tillbaka från kriget och levde med sin hustru Märit sina återstående dagar på sitt torp, som låg å nuvarande Erik Lithströms ägor i Österuppland. Hans stuga kallades efter sin värd; Langstugan.

År 1856 den 3de November förrättades Laga Boupptäkning Efter Gratialisten Mårten Lang i Uppland som Med Döden afled den He Ocktober och Efter sig lämnad Enka och trenne barn Son Olof, Myndig, Dottren Brita Gift med Bruksarbetaren Erik Hansson i Fäviken, Anna, Gift med Pehr Nilsson Lind i Sällsved, alla woro nervarande och boet uppgafs af dess Efter Läfvande Maka Märit Andersdotter, hvilken Uppgift och Wärdering skedde som följer.

  

  

  

Banco

  

  

  

  

Rd  Sp

1

st

Koppar Kättil 9 ms

6.

  

  

  

Transport

9.6

1

st

Kaffepanna

.36

  

2

st

Kokgrytor

1.

1

st

Huggyxa en Jordbila

.12

  

1

st

Stäkpanna

.8

1

st

Mullgref

. 8

  

1

st

Tredbetsman

.12

1

st

Hammar och hoftång

. 6

  

1

st

Kista

. 6

1

st

skädjern

. 8

  

3

st

Hankbyttor

.16

1

st

Mindre Låggjern

. 4

  

1

st

Båna

. 4

1

st

Skreddarsax

.12

  

2

st

  

.16

1

st

Handsåg

.16

  

3

st

Låkbyttor

.12

1

st

Hålskafvare

. 8

  

3

st

Stänfat

.10

1

st

slåtthifvil

. 4

  

1

st

Tred Kåp m.m.

. 2

1

st

List hifvil å winkil

. 2

  

2

st

Backmäjsar

. 8

  

  

  

  

  

  

  

  

  

1

st

Rak knif med låda

. 4

  

5

st

Spill tred

. 6

1

st

Låda med jernskrep

. 2

  

1

st

Skåp

. 2

1

st

Täljekvifvar

. 4

  

4

st

Tråg

. 4

1

st

Nafvare m.m.

. 8

  

  

  

  

12.16

1

st

Mässing dåsa

.16

  

  

  

Sterbhusets fodringar

  

  

  

 

9.6

  

  

  

af Agnis Andersdotter i Bye

  

  

  

Mans och gångskläder

  

  

  

  

pension och Begrafningshjelp

20.38

2

st

Hattar

.18

  

  

  

  

  

1

st

Lif Råk

1.16

  

  

  

  

  

1

st

Blå Byxa och Tröja

2.16

  

  

  

Summa tillgångar

55.47

2

st

Lifstycken

.24

  

  

  

Stärbhusets Skulder

  

1

st

do af skind

. 8

  

  

  

Nils Mattsson i Högen

10.16

  

  

  

  

  

  

  

  

  

1

st

Gammal Byxa o Tröja

1. 4

  

  

  

Daniel Ersson i Bye

1.28

1

st

Ränskins Päls med

  

  

  

  

Begrafnings kostnad

10.

  

  

skjerp

1.

  

  

  

i Tästamente

.24

1

par

Hundskinds hanskar

.12

  

  

  

för Bakning och grafning

1.16

1

st

Sjorta af Bomul

1.

  

  

  

arvode till werderingsmänen

  

1

par

Strumpor med band

.32

  

  

  

Jon Nilsson i Bye

1.

1

par

Snösåkor

.12

  

  

  

Jonas Ersson i Högen

1.16

1

par

Byxhängsel

. 8

  

  

  

  

25.  4

2

st

Halsdukar

.16

  

  

  

Summa Behållning

30.43

1

par

Stöflar, 2 par skor

3

  

  

  

  

  

1

st

Handstaf

. 8

  

  

  

  

  

3

st

Skind Säkar

1.

  

  

  

Att alt uti boet med fodringar

  

1

st

Strig Säk

. 1

  

  

  

och geld, sådant det vid min mans

  

1

st

Fårskinsfäll

3.

  

  

  

dödstimme befans, är Rätteligen

  

1

st

   do   ammal

1.

  

  

  

uppgifvet och icke det ringaste

  

1

st

Kudd

.16

  

  

  

deraf med wätt och vilja undan

  

1

st

Strig Säng

1.

  

  

  

dölgd eller för glömd som med Laga

  

st

Bomuls garn

1.12

  

  

  

Ed kan styrkas om så på fodras

  

st

Ullgarn

1.36

  

  

  

  

  

6

st

Lin to

1.

  

  

  

Märit M Andersdotter

  

  

  

  

35.15

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

 

 

 

Att föregående Bo är retteligen uppgifvit och wärderat betygar år och dag som ofvan.

Jon Nilsson i Bye

Jonas Ersson i Högen

Fattigas andel er betalt som qvitteras

Olof Larsson i Ocke